3 veckor sedan jag försökte på min vandring runt vättern som enligt info tidigare inte gick som planerat. Och det var ca 2 veckor innan detta som jag under ett 33km pass som det högg till i knät och jag trots detta fortsatte att löpa hem dom sista ~6 kilometerarna trots smärtan som högg till så hårt att jag fick hoppa på ett ben ett par steg innan jag kunde fortsätta. Detta gjorde självklart att återhämtning blev onödigtlång och jag även råkade ut för den under Vätternrundan då det inte helt hade återhämtat sig.
Har efter detta kört ett par kortpass på 4,5km (till jobbet) där jag fortfarande kännt av att det kommer så smått efter 3-4km. Sedan förra lördagen så försökte jag på ett långpass där jag fick känningar efter ~5km men fortsatte ändå, dock så small det igen till efter 12,5km varpå jag stannade direkt och fick ringa efter skjuss...
Denna måndag var jag hos min polare Martin Nygren som hjälpte mig i form av undersökning och massage av benet samt övriga kroppen också, testade igår att köra ett pass på 10,5km utan att käka innan så det skulle gå lugnt och träna på fett som energi till kroppen. Kände efter 5km återigen känslan av att det började komma, lugnade ner temport ytterligare och lunkade hela vägen hem utan att det slog ut någon smärta.
Detta var jag ju inte direkt nöjd med, dock så blev jag sugen att testa ett nytt pass på samma sträcka efter att ha läst Gordon Pirie's "Running Fast and Injury Free" som finns på följande länk:
http://www.scribd.com/doc/13695/Gordon-Piries-Running-Fast-and-Injury-Free
Mycket läsning men jag tog åt mig och ändrade min löpteknik främst i det som nämdes några gånger "Don't lean forward"' vilket jag i svag form har gjort tidigare. Gick även tillbaka till att skippa hällöpning som jag gjort nu för att se om det hjälpte samt tog något kortare löpsteg för att hjälpa till att landa direkt under kroppen och inte framför. Körde riktigt lugnt och även denna gång till viss del tack vara att jag inte hade ätit på 6timmar innan jag gav mig av så jag fick träna på att endast köra med fett som energi.
När jag väl kom tillbaka efter 10,5km hade jag mer eller mindre inte känt någonting i knät!
Om detta bara var tur eller om mina förändringar samt massage av mina stela ben faktiskt kan ha hjälpt mig återstår att se.... Just nu hoppas jag på det bästa med Finspång's Kraftlopp runt hörnet.
fredag 8 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar