Långpass och knäproblem

Jahopp då var det dags att testa min nyinköpta Octane XC och se vad den går för!

Det var rätt soligt så skadade ju inte med en bunt vatten även om den planerade turen till Ljungsbro som skulle springas inte är längre än 18km. Jag fick med lite förvåning både med mig extra tröja, shorts samt strumpor att byta om till i väskan som har minimalt med förvaringsplats : )

Då jag verkligen inte ville bli tvingad att stanna så tog jag min lilla binda och körde den rätt så hårt runt mitt förbannade problemknä. Satte sen av i så lugnt tempo jag förmådde trots energi i kroppen. Det rullade på rätt fint dock efter kanske 11km började jag ha lite känningar i knät, jag försökte att tänka på löptekniken så mycket jag kunde för att vara skonsammare mot knät, även om detta var problem för att det var en miljard flygfän som tyckte att kollisionskurs mot mitt ansikte och till exempel min mun var en jätte bra idé! Fick stänga munnen och försöka andas igen näsan ibland medans jag zick-zackade med huvudet, men var bara en som lyckas hoppa in i munnen iaf, han blev snabbt utspottad! Det kändes lite i knät till och från efter det tills jag kom till berg där det hela släppte.

Så när jag väl kom fram så kände jag inte någonting där efter 18km SKÖNT!

Väl där blev det vila på cirka 10 minuter medans en god vän gjorde sig iordning för en liten runda på 2.34km som vi drog iväg på, då kände jag inte av knäproblemet alls så det var mig en behaglig tur : )

Efter lite stund vila kände jag dock ömhet i baksidan av knävecket på vänstra benet, detta troligen på grund av att jag drog bindan lite för hårt... men det är nog inte någe farligt :P

När det var tid att dra sig hemmåt fick jag faktiskt skjuss även om planen var att springa tillbaka också, men möjligheten uppkom och jag tänkte att det kanske räcker för mina knän idag.

Men nu ska jag läsa på lite mer om den himla ITB-senan för att se vad mer man kan göra för att kunna bli av med problemet!