Resan

Jag började alltså strax efter 06:00 på torsdagsmorgonen och tog mig söderut.
Till en början rullade det på väldigt bra, är ju alltid lätt ibörjan :)

Första stoppet blev vid macken i Vadstena där jag stod och snackade en stund med Lottie, stod dock hela tiden upp med ryggsäcken på mig :P
Är efter någon kvart? Var jag påväg igen. Stannade sedan någon dryg halvmil senare för att käka lite sallad jag hade med mig.

Gick en liten stund medans jag drack och tog lite Runebollar undertiden tills strax innan Ödeshög där jag stannade på Sverker Grill & Pizzeria och tog mig en hamburgare.

Sedan blev det den fina turistvägen mot Gränna med väldigt fin utsikt. Stannade vid Vida Vättern och köpte lite dricka och energi och njöt av utsikten medans jag plåstrade om fötterna. Efter detta började fötterna göra mindre och mindre ont trots ett par blåsor, axlarna hade även börjat vänja sig vid lite vikt på sig.

Ca4 km innan Gränna så började det kännas ont på vader/baksidan av knät. Tror det var en sträckning, jag fick iaf stanna ett tag och strecha samt masserade lite och bytte om till nattkläderna. Haltade mig sedan framåt men det släppte lite efter en stund. Fortsatte i mörkret med lampor och reflexer eftersom det inte är några gatlyktor efter Gränna. Sedan kände av ett hugg i vänstra knät vilket är en skada som har fått mig att hålla mig lugn från träning i ett par veckor. När det kändes en gång till bestämde jag mig för att vila lite trots att det var natt och kallt då jag inte kunde riskera att knäskadan skulle bryta ut igen hade nästan kommit till Ölmstad så hade gått 9mil eller så. Men en kombination av knäskadan, sträckning samt att man blev kall och stel av att stanna var inget vidare. Blev ingen förbättring efter lite sovande varpå jag emot allt vad jag egentligen tänkte valde att ge upp för att vara redo för nya utmaningar i framtiden.

Även om jag djupt nere visste att det var rätt val då risken för långvariga skador var rätt överhängande så gör det inte att beslutet blir roligare för det, hade aldrig trott att jag skulle göra en sådan sak.....

MEN! det är bara blicka framåt nu! Hoppas på att återhämta mig så att Finspång Maraton blir av iaf!

Jag tackar alla för det moraliska stöd jag fick inför detta lilla äventyr.