lördag 28 mars 2009

Rapport - Täby Extreme Challenge (lång)

Då var det dags att rapportera min lilla rapport om det stora loppet!

Jag var tyvärr lite lat i veckan och hann endast med att skriva lite, nu är jag dock klart och går att läsa för de som vill : )


Jag talar alltså om Täby Extreme Challenge (TEC) där valen fanns att springa 25/50/75/100 miles.

Inflikning av bakgrund


Jag som alltså för några år sedan för en kille på ~125kg som satt framför datorn 24/7, många kilon senare och efter 2007 där jag tränade cykling och cyklade vätternrundan så började jag förra året runt Februari/Mars löpträna lite efter att ha läst om detta Ironman vilket lät som en rolig utmaning!
Jag hade då aldrig till min vetskap lyckats springa 2km i sträck. Coopertestet på 2km i 2:an på gymnasiet fick jag gå en bit av för att jag inte orkade lunka runt. Nu började jag alltså springa tillsammans med annan cykling samt att jag börjat köra innebandy med polare och Brazilian Jiujitsu(BJJ)och sprang mina 2 första millopp Kanallöpet och Blodomloppet.

Med denna bakgrund var det ju en självklarhet att i December välja att springa 100miles!
Som tur var så fanns ingen kvalificeringsgräns till detta lopp : )
Men jag hade faktiskt under året sprungit flertal längre pass där längsta var 75km och jag hade ökat min träningsmängd rejält mot slutet av året så jag hade ändå fått ihop 180mil i benen av löpning. Lyckades även få i 109mil detta år innan loppet så jag var inte längre helt grön gällande löpning.

Känsla inför loppet

Så på fredagen den 20:e Mars var det dagen innan loppet och jag började bli riktigt nervös av mig, det var många fjärilar i magen som undrade vad jag gett mig in på. 100miles?! det är mer än dubbla distansen vad du någonsin har sprungit tidigare. Sen är den allra vanligaste kommenteraren från vänner "Du är ju inte klok" eller "Du är ju galen". Menmen, sånt gör det bara roligare, för vem vill vara helt normal egentligen, hur kul är man då? :D
Självklart fanns det de som stötta mig också även om de inte var lika många i antal. Vissa börjar bli vana vid mina upptåg vid detta laget tror jag : )
Men innerst inne kände jag att detta ska jag banne mig klara!

Dagen innan

Jag var lite för uppspelt av mig på kvällen och lyckades inte somna in förrän runt midnatt. Efter 4 timmar sömn så pep klockan på mig och det var dags att hoppa upp. Jag åt lite gröt och började plocka ihop alla saker som jag la fram under föregående kväll. Det var VÄLDIGT mycket packning för mig, mer än jag tagit med mig på en veckas utlandssemester :P

Ja allt du ser där är mitt (undantag väskan du ser halvt ner i hörnet)


Men jag hade väldigt svårt att veta vad jag skulle behöva så jag valde helt enkelt att ta med allt som jag hade minsta chans att vilja ha, eftersom man ändå kom till packningen varje mil så skulle det vara smidigt.

Resa

Runt 04:45 ringer far min(personlig chaufför och support för dagen) och säger att han åker hemifrån. Vi åkte från mig runt 5:20 varpå jag försökte att sova lite i bilen, lyckades nog sova hyffsat 1,5 timmar av de ~2timmar det tog att åka från Linköping till Stockholm.

07:20 framme vid Ensta krog och jag fick sträcka på benen som om några timmar skulle springa, springa och återigen springa. Såg Janne som jag hälsade på, han hade tagit med sig micro och pluggade in den som jag skulle använda till min andra frukost som bestod av en till portion gröt varpå Janne åkte iväg med bilen och skulle hämta mer saker och lämnade oss att vakta huset.
Detta var min matplan som skiljde sig från Karlstad 6H jag var med på i Januari som uppvärning där jag tog en stor portion fullkornsmakaroner och kycklingfilé 2,5-3h innan varpå jag också fick gå på toa 4ggr under de första 2timmarna pga magproblem. Så tänkte köra en mer beprövad metod som är gröt, vilket jag ofta äter till frukost innan jag springer till jobbet på morgonen. Jag såg dock till att käka rejält dagen innan så jag inte behövde mer än ett par portioner gröt. Det handlar ju ändå om att få i sig mat under loppets gång sen.


Snackar lite med Håkke och äter gröt

Innan loppet

Efter någon halvtimme så ringer Håkan Larsson till mig och säger att han hade kommit fram! Vi hälsade och snackade om lite av varje. Håkke känner jag endast via www.shapelink.com och det var riktigt roligt att få träffas! Håkke är den största anledningen till att jag kom att bli intresserad av Ironman och börja springa, så utan honom hade jag troligtvis aldrig kommit till denna tävling! Håkke har dock råkat ut för löparknä varpå han hoppade av de 25miles han hade anmält sig till. En stund senare började han hjälpa Janne som funktionär istället.

Det var dags för mig att börja göra mig redo och bytte om till de kläder jag tänkte starta med. Vätskebältet jag körde med fick jag låna av Håkke(TACK!!) då jag beställde ett från england 2:e Mars (Sent ute jag vet...)när företaget senare tog tillbaka beställningen :´( Och jag ville inte köra med min camelbak som jag ändå hade med som reserv då det är osmidigt att fylla på. I omklädningsrummet träffade jag Marcus som jag också känner genom Shapelink, riktig kul! Marcus är precis som jag ny inom ultralöpning, han hade anmält sig till 25miles men siktade på 50!! Jag kände dock inte att jag hade någon direkt tid att snacka utan började känna mig lite stressad, var så mycket jag var osäker på inför loppet och det var mycket jag ville fixa, hoppas jag inte verkade för otrevlig som bara gav en snabb hälsning : )


Då hade jag i alla fall fått på mig kläderna som skulle fixas och gick ut från omklädningsrummet, där ute ser jag nu Håkke och Marcus stå och snacka med Wagge som också är från Shapelink. Wagge var anmäld till 50miles men hade råkat ut för magsjuka och visste från början inte ens om han skulle komma dit och hälsa på :´(


Men blev glad när jag fick se honom där och gick och hälsa på honom. Underbart trevlig trio det där :D

Samlad Shapelink trupp. Från vänster(bortse från mannen i vit mössa) Wagge, Jag, Håkke, Marcus(bakhuvudet : )

Sen fick jag dock vika av igen för att gå in och ta hand om utrustningen. Det mesta var i en stor röra och jag visste inte direkt hur jag ville ha det... Men försökte lägga fram det jag troligtvis skulle använda och packade ner den mesta maten i väskan som jag tog och ställde utanför på bänkarna för enkel åtkomst.


Jag gick och vägde in mig på 91kg med all utrustning på och fick därefter en påse med nummerlapp i, såg även att det följde med ett par Rune Energibars. Det var en positiv överraskning då jag alltid funderat på att testa dessa och se hur de är jämfört med mitt hemgjorda bak. Man fick också en Outside tidning som jag dock var föga intresserad av vid det tillfället.


Jag fick hjälp av farsan att sätta på nummerlappen på byxorna med tanke på att jag skulle byta på överkroppen så man förhoppningsvis slapp att flytta på den under loppets gång.


Vid detta laget var det dags för sista informationen att fås av Janne innan starten och jag kände mig väl mer eller mindre klar. Fyllde på vattenflaskan medan de pratade då detta inte var gjort innan.


Efter detta så var det alltså dags att ge sig ut på en springtur i 160.9km, underbart!


LOPPET


Banan bestod av en 10.06 lång sträcka så man då skulle springa 16 gånger för att avklara distansen.

Kan det bli mer växling mellan olika underlag? :D

Notera att detta är taget från vad man kommer ihåg, har säkert missat en del och allt kanske inte är 100% korrekt från minnet.


Varv: 1

(1:11:18)


Startskottet gick av och alla begav sig av. Efter bara 100meter så tappade jag maten jag hade med mig, som tur var sa Marcus till så jag plocka snabbt en Rune Energibar och sen påsen med mina hemmagjorda små bollar, men några hade åkt ut. Såg inte dessa så jag strunta i dom och sprang vidare. Bra start! : )


Efter några meter till så var det en väldigt jobbig nerförsbacke där det blev lite stopp på löparna, det fanns en variant av trappa ner via några stockar vilket dock ingen använde då det var inte smidigare. Väl nere var det asfalt vilket är mitt typ av underlag som tränar på asfalt i 95% av tiden. Det flöt på och kändes rätt bra. Det var en hyffsad samlad trupp som sprang ibörjan. När vi kom ut till Rönninge sjön så blev det dock lite lerat och vått. Detta var det på ett flertal ställen under banan så man blev ju rätt lerig av sig och fötterna vid bada några gånger. Efter att ha följt sjön en stund så såg man en skylt på ett träd ”Marathonpassering”. Hopp då var det bara 4 varv kvar så hade man sprungit ett marathon!


Sedan fick man springa över en obevakad järnväg som jag aldrig behövde stanna vid under loppet, tågen såg till att åka förbi när jag inte skulle över vilket var snällt av dom. Sedan kom det en rejäl brant uppförsbacke som jag med andra gick uppför, direkt efter var det en lika brant och jobbig nerförsbacke där jag bromsa in lite. Denna försökte jag sedan att springa ner om jag kunde för att det är så himla jobbigt att bromsa in, men det är en himla fart man får upp må jag säga :P


Väl över järnvägen på nytt så möttes man efter en STOR ”vattenpöl” som täckte hela banan, fick springa ut bland gegga i diket för att undvika den. Sedan kom väldigt liten uppförsbacke som de flesta gick uppför, jag valde att göra likadant och bestämde mig då att det är nog lika bra att gå uppför minsta lilla backe för att slippa slösa bort energi i dom, det visade sig vara ett klokt val!


Ett par backar till förbi en bondgård och det blev platt en bra bit innan vi kom till Skavlöten motionscenter där det blev en rätt lång backe att gå i. Uppför denna backe så hade jag lagt mig bakom en person som vände sig om och undrade vem det var som skuggade honom. Vi började sedan prata lite och jag fick ett par tips. Frågade sedan vad han hette och det visade sig vara Kent Sjölund som jag läst om tidigare då han bland annat startat i Spartathlon och varit ledare under ultraveckorna på trainingcamp i Portugal(som jag varit väldigt nära att åka till, nästa år kanske!). Fick även veta att Fredrik Elander(som jobbar i Linköping! : ) skulle komma och vara pacer åt honom när natten kommit, denna person fick jag se springa när han var med och vann Karlstad 6H på 77km.


Det var riktigt roligt att springa och prata lite med honom, dock visade sig att vi inte varit tillräckligt uppmärksamma och missat en avfart vid toppen av sjön. Vi vände och sprang tillbaka varpå vi svängde av vid rätt ställe denna gång...


Han försvann lite framför mig efter detta och helt plötsligt blev det att bära sig av in i skogsterräng vilket jag inte gillade lika mycket, detta blev längre fram ännu värre med små stigar fullt av rötter, stenar och stubbar som man fick zick-zacka emellan. Det var flertalet stigar som korsade varandra och jag blev lite rädd för hur jag skulle hitta här i mörkret sen...


Asfalten uppbarade sig till min förtjusning och varvningen var ju inte lång kvar, strax innan såg man skylt ”100km passering”, nu hade man ju tyvärr inte riktigt sprungit så långt men om ”några” varv så! En kort sväng in i skogen igen och vips så var första varvet klart!


Varv 2:

2:11:00 (59:42 -11:36)


Wagge stod där och gav mig en mugg sportdryck som jag drack upp varpå jag kollade på klockan och insåg att första varvet hade blivit precis över 13km. Påpekade detta för Wagge, bra start på loppet :D

Redan slapp i överkroppen? Sträck på dig!

Jag tog mig några bollar och stoppade i min påse som jag nu alltså sprang med i handen istället. Efter detta stack jag iväg på direkten för att minska tiden stillastående.


Detta varv var det mer glest mellan personerna, jag kollade på klockan och konstaterade att jag fortfarande håller under 6min tempo. Jag gillar klockan för mycket på träning men även om jag nu kollade på den ibland så lyckades jag koppla bort farten som visades utan bara konstaterade den och fortsatte sedan att springa helt på känsla och vad kroppen sa åt mig.


Detta varv gick ju då bra mycket snabbare även om tempot var detsamma då jag helt enkelt skippade att ta omvägen denna runda ^^


Varv 3:

3:13:55 (1:02:55 +3:15)

Detta varv blev man helt själv på, började kännas för varmt i mina kläder så fort solen var framme men det var ändå hyffsat och jag var helt klart nöjd med klädvalet. Man kunde nu också notera en himla massa folk vid bondgården på andra sidan sjön där de hade ponny ridning och diverse annat, många barnfamiljer hade hittat dit och undrade säkert vad vi höll på med som gick uppför den svaga backe som finns där med nummerlapp och vätskebälte i högsta hugg.


Fortsatte att ta mig ur depån snabbt och jag kände mig rätt bra. Jag var bra mycket tröttare än vad jag normalt är vid träning i denna fart, det hade delvis att göra med terräng som mina ben inte alls är van vid. Men det kändes ändå hyffsat.


Varv 4:

4:19:44 (1:05:49 +2:54)


Woopelido 25miles avklarat!

Vid det här laget kunde man banan utantill utan problem vilket var fördel inför det kommande mörkret.


Varv 5:

5:30:09 (1:10:25 +4:36)


Det fortsatte som planerat, tiderna ökade vilket inte var så konstigt när man bara körde på känsla vad kroppen sa och dessa ökningar ar alldeles lagom, hoppades på att fortsätta i denna stil.


Sprang förbi marathonpasseringen men hade inte ork att kolla på klockan, någon vidare marathontid blev det iaf inte :P


Varv 6:

6:46:04(1:15:55 +5:30)


Började känna mig lite segare i höftböjaren vid detta laget men annars var jag tipp topp!


Varv 7:

8:07:17(1:21:13 +5:18)


Detta varv fick jag vid ”insjön” på andra sidan Rönning totaldoppa fötterna i väldigt kallt vatten.

Fördel av detta var att de såg helt plötsligt inte lika skitiga ut längre! Fast det höll inte så länge ändå... : )

Väl vid varvning så blev det ett byte av strumpor som jag fick hjälp med av farsan.

Vid buffé bortet skymtade det HAMBURGARE! Tjena malena vad jag var sugen på det. Så hiiiiimla gott. Var ett bra tag sen jag åt på McDonalds annars.

Äter som en gris

Hade nu tröttnat på mina bollar och gick över till att ha med gel vilket var lättare att få ner. Började nu vid varje varv ta av buffén de dukat upp och äta det man kände mest sug efter.


Min nyinköpta pannlampa Silva L1 åkte på då det skulle bli mörkt innan nästa varv.


Varv 8:

9:37:50 (1:30:33 +9:20)


Mörkret kom och det blev lite jobbigare att ta sig igenom skogarna.

Strax innan målet sprang jag på ingen annan än Marcus. Var riktigt kul att se honom på banan, han skulle precis avsluta sitt 7:e varv och sedan hade han ”bara” ett varv kvar till mål, FUSK!


Själv var jag glad att jag iaf kom in vid varvning avklarat halva sträckan.


Träffade även på Wagge vid varvning, han kom ofta dit, bodde ca 2-3km från Ensta krog. Alltid kul att se honom!


Han frågade mig var det gjorde som ondast och även om låren/höftböjarna var lite sega av sig så svarade jag att den mentala biten var jobbigast. Hade egentligen inga problem med kroppen utan det kändes bättre än planerat vid denna sträcka.


Varv 9:

11:06:30 (1:28:40 -1:53)


Sprang förbi Gunnar Fæhn detta varv vilket är ett av 2st norrmän som åkt till Stockholm för att springa detta lopp! Bytte ett par snabba ord och hälsade lycka till.


Kan nämna att alla både löpare och funktionärer är så OTROLIGT trevliga, vilket verkar vara normen gällande ultrasammanhang. Så det är inte konstigt att man lätt fastnar efter att ha genomfört sitt första lopp : )


Varv 10:

12:41:50 (1:35:20 +6:40)


Det var rejält mörkt ute vid detta laget och när man springa på de små slingriga skogsstigarna med endast en pannlampa att kolla efter så kändes det som man var i filmen Blair Witch Project :P


Man blev lite seg i huvudet av att fokusera på en liten vit fläck på marken timme in och timme ut, men det gick hyffsat bra ändå.


Varv 11:

14:11:10 (1:29:20 -6:00)


Efter halva varvet så blev jag ikapp sprungen av 2st som jag först trodde var Kent och Fredrik som varvade mig, men det visade sig vara Elisabeth och Emelie! Emelie fick jag veta hade hoppat på som pacer till Elisabeth. De var riktigt glada och trevliga av sig så jag hängde på dom och snackade lite. Nackdelen låg dock i att de sprang i uppförsbackarna vilket jag inte borde ha hängt med på. Vid varvningen stanna dom och åt lite men gav sig rätt snabbt iväg, jag kände mig dock väldigt seg i benen efter uppförsbackarna och tog och satte mig ner med en tallrik mackaronipudding i högsta hugg. Jag blev dock sittandes för länge varpå funktionärerna ville få iväg mig och röra på mig. Mina ben var dock rätt sega, jag fick med mig Staffan som pacer som skulle se till att jag lyckades komma igång.


Det blev rejäl samling för den ganska öde varvningen då både jag, Elisabeth med Emelie som pacer, Kent med Fredrik som pacer, och Per som också hade pacer om jag kommer ihåg rätt kom in med bara ett par minuters mellanrum.


Varv: 12

16:34:00 (2:22:50 +53:10)


Jag stapla mig fram på stela ben vilket blev lite bättre sen, jag kände mig dock inte så sugen på att sätta igång och springa. Det blev en promenad med Staffan ett helt varv i mindre snabb gångfart. Fick bland annat reda på att han är med och annordnar Uppsala 100km loppet, coolt! Det kommer jag att genomföra i framtiden : )


Nu gjorde jag ju världens miss att ge mig ut mitt i natten med ett gradantal under nollan i kläder jag sprungit med i över 12 timmar och som enbart var gjorde att faktiskt springa i för att hålla sig varm. Detta kändes av efter ett par kilometer varvid det blev ett varv där jag fick ge all kraft åt att inte frysa för mycket INTE SKÖNT! Mentala biten fick sig en rejäl smäll av detta.


Lyckades i alla fall ta mig runt.


Så fort jag kom fram så jag jag inomhus och bytte om och de kom fram med varm soppa och varm mackaronipudding extra saltat och matade mig med som ett litet barn medans jag bytte kläderna.

Det blev återigen ett rätt långt stopp.


Vad jag inte hade räknat med var att en annan Shapelinkare Daniel Robertsson hade kommit dit och hälsade på mig, tog dock ett tag innan jag kopplade då hjärnan var lite off efter att ha frusit ett väldigt långt tag. Han tog ett par bilder på mig som nog var mindre fina, se om jag kan få dom och lägga upp dom sen. Han kom alltså dit MITT I NATTEN :D

Klockan var väl runt 2-3.


Varv: 13

18:27:55 (1:53:55 -28:55)


Jag vet att Olav den andra norsken hade gett sig iväg en stund innan mig efter mitt lång stopp så jag håll rätt bra fart ibörjan för att se om jag kunde komma ifatt honom och få motivation av en annan löpare. Började dock med detta känna att det gjorde lite ont i vänstra foten. Efter ett par tre km av att inte se honom så gav jag upp och gick stor del av resten av detta varv också.


Wagge sa att jag skulle skicka ett SMS när jag varv ca 30min från varvning vid 5 tiden. Så jag skickade iväg ett SMS till honom varvid han kom dit vilket blev runt 4:30.


Han hade snällt erbjudit sig att vara pacer ett varv åt mig. Detta behövdes verkligen då min motivation hade börjat gå neråt.



Varv: 14

20:18:50 (1:50:55 -3:00)

Tar mig till varvning med hjälp av Wagge

Wagge var bra på att få mig att hålla igång, dock kände jag nu när jag sprang igen att vänsterfoten gjorde mer ont. Sålänge underlaget var helt platt gick det bra, men minsta snö/is så att foten vinkla sig lite gjorde riktigt ont. Så det blev lite skrik och grimaser under turen. När vi kom till skogsstigarna kunde jag dock inte riktigt fortsätta utan fick gå försiktigt med foten och hålla emot smärtan.


Det blev ett hyffsat snabbt varv på 1:30-35 även fast det gick riktigt söligt genom skogen där min fot gjorde ont pga alla rötter och skit som fick foten att vinkla sig och mig att känna smärta.


Efter skogen kom vi ifatt en Per, han hade fått problem med knät(?) och hade nu testat att gå ett varv, men det verkade inte gå något vidare varvid han bröt vid varvning :/


När jag väl kom fram så hade Håkke och farsan vaknat och kommit dit. Håkke hade tänkt och följa med mina sista 2 varv, och så tänker man att jag aldrig träffat Wagge och Håkke förut och de erbjuder sig platinum hjälp till mig! Detta blir man ju bara så glad av!


Janne kom fram och sa att han skulle göra något som jag inte kommer gilla, så stoppar han en termometer i munnen på mig. Den visade 32grader varpå han sa att det berodde på kallluft i munnen, phew.


Han tvingade in mig i stugan vilket jag då inte var intresserad av som hade målet siktat på 24timmar. Men man lyssnar ju på de ultrarävar som finns där. Alla sa åt mig att skita i tiden och bara ta mig runt.


Tog tempen igen och den visade 35 någonting vilket fick godkänt då jag troligtvis fortfarande var lite kall i munnen. Han frågade om jag hade vägt mig och det hade jag för ett eller två varv sidan som visade -0.5kg dock med fylld vattenflaska. Men även det fick ett OK och jag kunde sticka ut på banan igen med Håkke vid min sida.


Varv: 15

23:01:57 (2:43:07 +52:12)

Lite cola och Håkke skulle hjälpa mig vidare

Efter att jag tagit mig nerför den jobbiga branta diket ibörjan så började jag jogga med Håkke på asfalten, han tyckte det såg bra ut. Och det gjorde det faktiskt, sålänge foten inte vinkla sig det minsta -_-

Sen kom det lite terräng vid sjön och jag märkte att det onda gjorde ännu mer ont än varvet innan.

Vi fortsatte tills vi kommit 2-3km varvid jag sa att ifall jag ändå inte kommer klara mitt mål kan jag lika gärna gå resten. Håkke höll med och vi började gå, min fot ville dock inte hålla normal gångfart så det gick inte så snabbt.


Mot slutet av varvet så började kylan göra sig bekant igen trots att solen titta fram, ska man gå ska man vara klädd för det FATTA!


Strax innan mål så bad jag farsan åka till McDonalds och köpa mig hamburgare, MUMS!

Han ringde dock tillbaka och sa att de bara hade frukostmeny, snark...

En äggmcmuffin(stavning?) blev det istället med milkshake.


I mål så fick jag återigen värma upp mig och det blev en rejäl lång paus på runt 40minuter, nu skulle jag ju ändå bara se till att komma i mål.


Jag klädde på mig dubbla byxor och hade 3tröjor och en stor tjock jacka på överkroppen med dubbla mössor och dubbla handskar, äntligen var jag redo för att promenera! Nu hade jag byxa över min nummerlapp så folk slapp väl undra varför jag halta omkring med vätskebälte och nummerlapp :D


Varv: 16

(4:02:51 +1:19:44)

Håkke och jag värmer oss inför sista varvet

Vi snackar om en mil som tog mig ca 3timmar och 25minuter. Det är ingen miltid man skryter med precis.


Farsan bestämde sig för att följa med på detta varv, och Håkke följde med trots att han visste hur himla lång tid det skulle ta, fattar inte att han orkade!


Trots mitt rejäla klädpåslag så frös jag när jag satte igång, men det försvann sen. Ibörjan kunde jag inte lyfte foten alls efter vilan, försökte jag använda musklerna för att hålla kvar vinkeln på foten när jag lyfte det så gjorde det ont. Lyfta jag bara på foten så kom bara hälen med och framsidan av foten låg kvar på backen tills dess att foten inte kunde böjas mer, och detta gjorde givetvis lika ont.


Jag började så smått med att släpa med mig foten, testade också att gå baklänges men ingen av alternativen fungerade så bra. Men jag släpa mig framåt till den jobbiga dikes baken där jag denna gång dock ”trappan”. Ett steg i taget och ont gjorde det.


Sen fortsatte man utefter asfalten. Tempot låg runt 20min/km på asfaltsvägarna vilket innebar ca 3km/h. Banan kändes helt plötsligt VÄÄÄÄÄÄDLIGT lång.


Efter halva varvet så kom det en Lisse gående som hade fått Staffan som pacer, och hon var självklart lika glad som vanligt :D Var inne på sitt näst sista varv och med den fart hon hade (hon gick just då men försvann ifrån mig på bara några minuter) så såg det ut som att hon skulle klara under 30 timmar som är maxtiden utan problem.


När hon hade försvunnit så var det inte bara foten som ville bråka med mig. På grund av att jag varit uppe i 28-30h(?) med endast 5,5timmar sömn innan så började jag bli RIKTIGT sömnig. Detta pga att jag mer eller mindre inte rörde mig. Sålänge man är aktiv så är tröttheten inga problem, men att halta sig fram i 3km/h gav inte kroppen något stöd för att hålla mig vaken längre.


Jag drack upp en redbull som hade tagits med(hade jag bara tänkt på det och haft fler av dom...) vilket hjälpte. Efter ett tag så släppte den också och det var kanske 4km kvar till mål. Levde lite på sockerkickar från godis men magen ville inte mer sen.


Till slut gick jag omkring som en zombie där det enda jag tänkte på var att röra benen sakta men säkert framåt medans jag inte skulle somna. Sa till Håkke att jag väldigt gärna bara skulle lägga mig ner oavsett gegga eller asfalt och sova :P


Det blev inte bättre när vi kom till skogen där foten var tvungen att lyftas och smärtan blev stor igen men hjälpte iaf till att hålla mig vaken. I skogen gick kilometertiderna upp mot nära 30minuter....

Rötter rötter överallt! Foten ville som sagt var inte lyftas det minsta från marken då detta orsakade mindre skön smärta.


Väl ute på asfalten igen så kändes det lättare men det blev zombie-mode och jag måste ha sätt rätt borta ut där jag endast fokuserade på att röra mig framåt och hålla mig vaken. Huvudet tittade ner i marken och ögonen var inte så öppna.


Håkke drog fram sin GPS och började räkna ner från 2km(?) hur långt det var kvar. Lyckades öka farten på asfalten en stund och kom nog upp i 4km/h! Men det gjorde ont i foten så sänktes lite igen.


Nu var det himla nära!


Wagge ringde Håkke och undrade vart jag höll hus. Han kom och mötte oss och såg hur fin jag såg ut : ) Han gick sen och väntade vid målet.


300meter kvar till mål och DÅ kände jag helt plötsligt att det var dags att må illa. Stannade och väntade på att kräkas lite men det kom aldrig, efter ett par minuter så började jag gå igen. Illamåendet försvann efter några hundra meter till. Magen ville väl bara tala om att det var dags att gå i mål, men det berodde på det godis jag fick i mig sista varvet skulle jag säga, tog lite mer än magen ville för att få i mig socker.


Fick höra att ABC stod och filmade, tänkte lite ifall jag skulle köra lite skådespeleri och spela pigg och glad men nah det vore inte rätt. Jag sträckte lite på mig i alla fall :D

ABC filmar min allra bästa sida :D

OCH SEDAN VAR MAN I MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!

Hur många har en sån här? :D

Stannade till ett par sekunder och plötsligt var jag var genast mycket piggare när jag slapp bry mig om att gå för att ta mig i mål.


Drog på ett leende och fick emot ett antal grattis från folket som stod där. Emelie(Elisabeth pacer, som för övrigt sprang med hela 9(?)mil! Mer än 50miles löparna) gav mig en segerkram och ett väldigt hett tips, BASTU! Tog mig haltandes till omklädningsrummet och satte mig i bastun och det var faktiskt otroligt skönt att sitta där typ 5-10min. Hoppas på att samma möjlighet finns bland kommande långlopp.


Efter loppet:


Åt lite och byte kläder. Sedan satte jag mig i bilen påväg hemmåt, tog inte lång stund för mig att somna där.


Distans - 160.9km

Tid – 27:04:48


Dryga 3 timmar längre än planerat men det gjorde inget, jag är så nöjd ändå. Så var tänkte man då på efter att ha genomfört ett sådant lopp?


Nästa år!


Lätt att man ska dit igen, detta var första året det arrangerades och det ska göras igen nästa år preliminärt runt 10 April med förhoppningsvis ett par grader varmare väder och bättre underlag.

Sedan kommer man förhoppningsvis dit bättre tränad och med mer rutin och blir det än ännu bättre upplevelse.


Resultat:

För full resultatlista:

http://www.colibri.se/tec/resu.html

Av 14 startande på 100miles distansen så var vi 6st som kom i mål, av 3startande damer kom ALLA i mål, det är bara vi män som veker ner oss : )

Jag blev därmed den 19:e svensk totalt att genomföra ett 100miles lopp.

Hastighet och puls kurva från min Garmin Forerunner 405




100 miles (160,9 km)


Herr

1 Kent Sjölund 1957 Team Ultrasweden LK 20:17:49 (Skulle han inte ha sprungit fel första varvet så hade det kunnat bli sub 20!)

2 Daniel Roxvret 1985 Linköping 27:04:48

3 Gunnar Fæhn1949 Romerike Ultraløperklubb 27:28:15


Dam

1 Elisabeth Karlsson 1980Jalles TC 23:13:55 (Nytt nordiskt rekord!)

2 Boel De Geer 1958 Hultsfreds LK 25:22:30

3 Liselott Guest 1971 Team Fakta 28:30:12



Skada:


Nu så skadade ju jag foten vilket förstörde lite för mig. Den hade svullnat upp rejält kan man säga. Efteråt så säger jag med rätt stor säkerhet att detta beror på Garmin's fotpod jag använde på vänsterfoten. Jag hade använt den en knapp månad innan och känt lite tryck av den på ovansidan av vänsterfoten även på bara 3mila pass. Med tanke på att fötterna sväller upp under riktigt långa lopp och mina skor inte har speciellt mycket plats till övers (borde ha en storlek större åtminstone att byta med) så gjorde detta att översidan av vänsterfoten fick rejält ont på ovansidan som orsakade denna skada.


Jag borde ha satt fotpoden på ett bättre provisoriskt sätt så detta inte kan hända.


Men jag är i alla fall en erfarenhet rikare och jag fick statistiken från footpoden som höll batterit i alla 27 timmarna! Jag gillar verkligen statistik : )

Batteriet i GPS-enheten håller bara i 8 timmar varvid jag köpte en fotpod just för att klara långa lopp.


SMS:


Bästa sättet att hjälpa den mentala biten tänkte jag var att köra en repris av Karlstad varvid jag bad folk att skicka SMS till mig för att hejja på, gåendet i uppförsbackarna bestod av att dricka, äta och läsa dessa SMS. Jag blev riktigt förvånad över den mängd SMS jag fick och de hjälpte mig att ta mig igenom detta. Totalt fick jag 66sms från 29 personer som önska mig lyckade till, skrev roliga historier och förklara att jag tex bara hade halva sträckan kvar : )


Detta leder mig till de jag vill tacka!


TACK!


Wagge/Håkke för allt stöd, pacer hjälp etc, hoppas på att träffas någon mer gång i framtiden där jag har annat än 16mil att tänka på : ) NI ÄR GULD!!!

Pappa/Leif Du är bäst!



Janne och Patrick för ett OTROLIGT bra evenemang. Speciellt tack till Janne som hjälpte mig vid depån med mat och annat.

Alla funktionärer som gjorde en serverade mat och skrev tider.

Jan-Erik som stod upp i 24 timmar och skrev i tider för löparna, måste vara minst lika jobbigt som att springa under 24timmar, fattar inte hur han höll sig vaken.

Gunnar Fæhn som efter loppet skickade ett väldigt trevligt mail via Janne efter loppet där han hälsade att han tyckte jag gjorde en bra insats sista varvet.

Elisabeth Karlsson/Emelie för draghjälpen under 11:e varvet

Lisse för ett leende som stärkte mental under mitt sista varv

Kent för ett par tips och trevligt sällskap under första varvet


Självklart också alla som stötta mig via SMS:

Mormor och Morfar
Per-Åke
Gunnar och Gun-Marie
Mamma
Anne-li
Martin Strandh
Thorleif
Magnus och Pia
Mange och Mia
Farmor Farfar
Pappa
Roger
Annie
Martin Henriksson
Syrran och systersonen Cornelis


SMS från Shapelinkare

Göran/Göran44
Sofia/Proppan

Marie/Majjso

Håkke

Iamtrouble/Helene

Jenny/Torpado

Marcus

Petter


Ledsen för de som jag har glömt. Kan även tacka de som bara tyckte jag var galen, det gör det bara roligare att genomföra en sådant här äventyr :D


Skulle inte ha klarat det utan er alla!


Slutet


Nu känns det som att jag har skrivit lite mycket men för det som är kvar kan jag nämna att detta inte är en dag som jag kommer glömma i första taget. Det finns mycket att lära och man märker hur många är riktigt erfarna av långa distanser. Med snittålder på 40+ så kände man sig rätt så ung på loppet ^^


Nästa år kommer jag tillbaka och fixar en bra mycket bättre tid iaf :D


Länkar/Bilder:


TEC's officiella hemsida med all information och resultat

www.colibri.se/tec


ABC gör ett reportage om loppet, Lisse, Elisabeth och Kent blir intervjuade. Man ser även när jag kommer till målet. Det var inget snyggt av mig att bli filmad i ett haltande stadie :P

http://svtplay.se/v/1490852/abc/extremloparna_utmanade_sig_sjalva_i_taby?sb,k103290,1,f,-1


Peter Lembke's Team Fakta berättar om loppet, har även lagt ut en del bilder

http://www.teamfakta.se/?TitelID=429


Lisse's blog om loppet

http://mslisse.spaces.live.com/blog/cns!235AA986CC255EE3!1988.entry


Artikel i TäbyDanderyd tidning

http://tabydanderyd.se/sport/1.50611 (innan loppet)

http://tabydanderyd.se/sport/1.100447 (efter loppet)


Bilder tagna av Linda P

http://www.gotthardnordic.com/photos/TEC/index.html


Bilder tagna av Bengt Johnsson

http://picasaweb.google.se/Herr.Johnsson/TEC2009?authkey=Gv1sRgCN72yvnq55mQ1QE#


Diskussion om loppet på funbeat.se

http://www.funbeat.se/discussion/show.aspx?ThreadID=325741


Diskussion om loppet på Ultradistans.se

http://www.ultradistans.se/phorum/read.php?3,23

BILDER:

Mat jag hade med mig, bollarna är Rune's recept med russin som tillbehör

Värmer lite havregrynsgröt


Min farbror ringer och hälsar lycka till


Någon ser sugen ut på att sätta igång! Kent i röd mössa






Och där var alla igång!


Full fart ut från depån : )


En glad Roxen i farten

Det fanns verkligen ALLT på det där buffé bordet. Okok jag saknade faktiskt pizza :P


Full i mun någon?

Jag och Lisse vid Buffén


Jag och Håkke påväg ut på näst sista varvet, foten gör ont och mitt ansikte visar det :P



Lite skogsstigar


Varm blåbärssoppa, gott!


Polisen stannade precis en för fortkörning, men mig tyckte dom tydligen inte rörde mig för fort inte! Dom frågade dock vad som var på gång : )


Det var INTE smidigt att ta sig ner med foten i det läge den var


Vinglar lite fram och tillbaka för att avlasta vänsterfoten så mycket det gick och köra på höger istället


Håkke pratar med Lisse, Staffan har sprungit före för att ta kort och är därmed ej med på bild


Två tappra själar som inte har långt kvar på ett långt lopp : )



Konstant leende på Lisse som alla gånger jag sett henne :P

Ser inte så trött ut där


Bra mycket tröttare där!


Några hundra meter kvar!!

Tar mig mot bastun efter målgång



Resultat listorna

9 kommentarer:

Fredrika sa...

Stort jättegrattis till 100 miles, vilken megabragd!! Jättekul att läsa, och nej, sådana fantastiska historier kan aldrig vara för långa!

Kram från Fredrika, som fixade blåbärssoppa och makaronipudding vid 2-snåret (fast då var du ganska väck ;-))

Stolt syster sa...

Så spännande att få läsa om ditt äventyr! Är väl en av dom som tycker du är lite galen, men jag är också väldigt imponerad! =) Finns nog inget du inte klarar bara du har bestämt dig! Och det är en otroligt beundransvärd egenskap!

Massor av kramar! Och hoppas vi ses snart!

Lisse sa...

Jättebra skrivet! Det känns som om man springer loppet en gång till när man läser det.
Fina bilder också. Speciellt den där vi kramas! :-D

Petter Larsson sa...

Vilken härlig rapport. Vetenskapen om att du tagit dig igenom detta är tillräckligt motiverande för en men att sedan få ta del av en sådan utförlig rapport gör att man blir än mer motiverad.

Har suttit och kollat på kartor och försökt tänka ut framtida långdistansrundor. Men jag längtar tills det blir barmark så man kan springa i terräng och njuta av naturen på ett annat sätt än nu.

Har haft en fundering kring Lapland Ultra sen i höstas men kommer nog vara tvungen att utesluta det då det går två veckor efter Vättern och att jag känner att jag nog kommer vara tvungen att vila allt för länge om jag ska göra både och. Men något ultralopp hoppas jag hinna göra inom snar framtid, annars får jag planera ett själv och genomföra det på egen hand.

Ser framemot dina framtida utmaningar. Fortsätt att ha roligt och lägga upp nya mål.

/Petter

Roxen sa...

Fredrika: Tackar :D Haha ja efter min frys promenad så var jag borta både psykiskt och fysiskt :P

Syrran: Kram på dig!

Lisse: Haha ja det blev bra mycket längre än vad jag tänkte, bara skrev det jag kommer ihåg och tänkte just då. En fin kram mellan två riktiga kämpare :D

Petter: Finns inget bättre än att skapa motivation hos folk precis som andra gjort hos mig!
Ska bli väldigt kul att se dig i Ultrasammanhang i framtiden!

Pappa sa...

Så kom då rapporten som blev en hel reseskilldring !!! "Det Du tar Dig för gör Du ordentligt annars får det vara ", skulle kunna vara en liten slogan för MR Roxen..
Otroligt spännande läsning, jag som fick se Dig på plats kämpandes tycker att kunna skriva en sådan redogörelse av "resan" är otroligt.
Att komma ihåg så mycket detaljer gör att läsningen blir spännande.

Och att Du har så mycket minne av sista varvet När Håkan och jag gick med Dig, där Du lade allt focus på att få med Dig den onda foten samt att inte ramla ihop och somna känns fantastiskt.

Kan bara hålla med Daniel och andra inlägg : Vilket härligt gäng av löpare och funktionärer !!
Önskar Er alla LYCKA TILL i framtiden och hoppas vi ses igen( man kanske kan "arbeta" som pacer till Daniel...)
Kram på Er alla från "fader Roxen"

Ulla sa...

Instämmer: Jättekul läsning! D är bra på det också... Heltokig grej, men jättekul att du tog dej ända till ditt mål!!Ni ser ut att ha riktigt roligt. Klart imponerad :-).Lycka till med nästa utmaning!!

Anonym sa...

Grymt bra jobbat,det måste ju kännas underbart.
Stort grattis!

Jonas Ahlman sa...

Inspirerande läsning. Bra jobbat!